Ortopedi och rehabilitering

Ortopedi och rehabilitering

På Lunds Djursjukhus behandlar vi ett stort antal hundar och katter med ortopediska och neurologiska skador och sjukdomar. Vi tar hand om ditt djur genom hela sjukdomsförloppet, från utredning och diagnostik till operation och eftervård. Vi har nyligen också kompletterat vår välutrustade operationsavdelning med en toppmodern rehabiliteringsavdelning. Detta för att kunna erbjuda en helhetsbehandling av samtliga patienter.

 

Ortopediteamet leds av Fredrik Danielsson, Diplomate ECVS och specialist i kirurgi på hund och katt. Fredrik Danielsson är en av Sveriges mest meriterade kirurger och är ensam i landet om att utföra vissa ortopediska ingrepp. Alla i ortopediteamet har lång erfarenhet av djursjukvård och är speciellt utbildade för att ta hand om ortopediska patienter både före, under och efter operation. Det finns även stora resurser för att ta hand om patienter som av någon anledning inte genomgår ett kirurgiskt ingrepp.

 

Problem i leder, skelett och muskulatur är mycket vanliga. Det krävs noggrannhet och erfarenhet för att ställa rätt diagnos. Några av de sjukdomar och skador vi ofta stöter på i ortopediteamet är korsbandskador, tillväxtrubbingar i skelett och leder, höftledsdysplasi, patellaluxation, diskbråck, frakturer och artros.

Vi har stora resurser avseende ortopedi och utför de allra flesta ortopediska ingrepp. Många skador och förändringar i leden kan åtgärdas med artroskopi, d.v.s titthålskirurgi, utan att behöva öppna upp leden. Tekniken är mycket skonsam för patienten, det blir en snabbare läkning och ett bättre slutresultat i förhållande till ett ingrepp där man behöver öppna upp till leden.

 

Vid korsbandsskador, som är en av de vanligaste ortopediska skadorna vi behandlar, utför vi både extra-artikulära stabiliseringar samt TPLO (Tibial Plateau Levelling Osteotomy) och TTA (Tibial Tuberosity Advancement). Vilken teknik som används anpassas efter patienten. Läs mer om de olika ingreppen under fliken ”korsbandsruptur”.

Vissa ingrepp, såsom höftledsproteser och ledbrosktransplantation vid osteochondrosskador, utförs av Fredrik Danielsson på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg men uppföljande besök kan göras hos oss i Lund.

 

Vi vill kunna ta ansvar för patientens tillfrisknande hela vägen från diagnos till friskförklaring. Även om själva ingreppet är av största betydelse är det många pusselbitar som skall falla på plats för att säkerställa bästa resultat. Vi är särskilt måna om att patienterna skall vara väl smärtlindrade både under och efter operationen och att de skall få en god omvårdnad. Vi erbjuder alltid noggrann uppföljning och kvalificerad rehabilitering. Våra sjukgymnaster hjälper med råd, hemövningar och rehabilitering på djursjukhuset. Eftervården anpassas individuellt efter varje patients behov. En viktig del är att vägleda, instruera och stötta dig som djurägare under hela konvalescensen. Vi vill att du skall känna dig trygg med beslutet att välja vårt ortopediteam för att ta hand om dig och ditt djur.

 

 

Korsbandsruptur

Skador på korsband och menisker är vanligt förekommande på hundar men ses även på katt. I knäet har man två korsband, ett främre och ett bakre. Det främre korsbandet har som funktion att förhindra att skenbenet (tibia) glider framåt i förhållande till lårbenet (femur). Det är denna stora belastning som medför att det allt som oftast är det främre korsbandet som går sönder. I förbindelse med korsbandsskador kan man även få skador på meniskerna. Meniskerna är två broskskivor som sitter i knäleden mellan lårbenet och skenbenet och har som funktion att stabilisera och stötdämpa leden.

 

En korsbandsruptur kan ske vid en akut skada i en tidigare frisk led, men ofta föregås den av en längre tids inflammation i leden som gjort korsbandet ostabilt. Sådana predisponerande faktorer kan vara olika typer av tillväxtrubbningar, övervikt, felbelastning, artros, eller att skenbenet rent anatomiskt har en skarp sluttning bakåt.

Symtomen kan vara akut insättande men kan också komma smygande. Vid bakbenshälta bör knäledens stabilitet testas. Ofta krävs det att hunden är sederad (fått lugnande medicin) för att musklerna runt knäleden skall slappna av så man bättre kan undersöka om en ökad rörlighet i leden föreligger.

 

Vid korsbandsskador på en äldre och stillsam individ kan man ibland välja medicinsk behandling, men ofta rekommenderar man en operation. Det finns idag flera olika typer av kirurgiska ingrepp för behandling av en korsbandsruptur. Vilken som passar bäst bedömer kirurgen beroende av bl.a. hundens storlek och användningsområde samt anatomi och skadans omfattning. Vanliga operationer är TPLO (tibial plateau leveling osteotomy) och TTA (tibial tuberosity advancement) samt olika typer av extra-artikulära ingrepp.

 

TPLO innebär att man sågar av övre delen av skenbenet och vrider detta så att skenbensplatån sluttar mindre bakåt. Den nya benvinkeln fixeras med en platta som skruvas fast i underbenet. Med denna metod flyttas belastningen från främre korsbandet.

Vid TTA sågar man av skenbenets främre del och flyttar därmed knäskålssenans fäste framåt. Med denna operation neutraliseras de olika krafterna som påverkar leden.

 

Vid extra-artikulära ingrepp använder man en syntetisk tråd för att stabilisera knäleden. Denna behandling väljs ibland till mindre hundar samt katter.

 

Efter operationen stannar oftast patienten 1-2 dagar på djursjukhuset för smärtlindring och kontroll. Därefter följer en period med vila och successiv återuppträning. Hur snabbt man kan börja med rehabilitering beror på operationen och hundens förutsättningar. Rehabiliteringen är en mycket viktig del i behandlingen och en förutsättning för att man skall få bästa resultat av en kirurgisk eller medicinsk behandling.

 

 

Osteochondros

Osteochondros (OC) är en tillväxtrubbning som drabbar unga växande hundar. Skelettet hos människor och djur bildas genom att det först anläggs en broskmodell som sedan växer och förbenas med tiden. Sjukdomen OC innebär att det är en obalans mellan broskcellernas tillväxt och förbening, vilket medför att broskets näringstillförsel försämras och broskets celler dör. Detta resulterar i att ledbrosket blir förtjockat och inte tillräckligt bra förankrat i det underliggande benet. I vissa fall kan en bit ledbrosk falla av och ligga fritt inne i leden. Tillståndet kallas då OCD, ”osteochondrosis dissicans”. Detta leder till att en inflammationsprocess startar i leden, vilket i sin tur leder till smärta och hälta.

Kombinationen av ärftlighet, en snabb tillväxt och pådriven utfodring sägs vara huvudkomponenterna i utvecklingen av sjukdomen och den ses därför framför allt hos stora, snabbt växande hundar. Eftersom OC är en tillväxtrubbning uppkommer den när valpen växer som mest, d.v.s. runt 4-6 månaders ålder.

 

OC kan drabba flera olika leder i kroppen och ses i bl.a. bogled, armbågsled, hasled och knäled. Diagnosen ställs oftast med hjälp av röntgen i kombination med historia om ras och ålder, samt kliniska symtom. Mer moderna undersökningar såsom artroskopi (titthålsundersökning), CT (datortomografi) eller MR (magnetresonansröntgen) kan hjälpa till att bättre visualisera leden och därmed vara ytterligare redskap när röntgen inte är diagnostiskt tillräcklig.

 

Behandlingen av OC är beroende av vilken led som är angripen och i vilken grad OCD utvecklats. Vid OCD kan kirurgen plocka ut den löst liggande broskbiten med hjälp av artroskopi. Denna åtgärd kräver fullständig narkos (sövning). En nyare metod för behandling av OCD är att utföra en ledbroskplastik.

 

Denna operation är i dagsläget endast veterinärortoped Fredrik Danielsson som utför i Sverige.

 

 

Armbågsledsdysplasi

I armbågsleden möts tre ben: humerus (överarmsbenet), radius och ulna (underarmsbenen). Flera ledrelaterade sjukdomar kan orsaka - och medverka i - samlingsnamnet armbågsledsdysplasi. De vanligaste sjukdomarna är osteochondros, fragmenterad processus coronoideus (FCP) och ununited anconeal process (UAP) men även andra tillstånd som bidrar till broskskador eller inkongruens (dålig passform) i leden. Dessa tillväxtrubbningar har olika sjukdomsmekanismer men resulterar alla i att artros utvecklas i armbågsleden. Sjukdomskomplexet är överrepresenterat hos vissa raser men det har visat sig att även miljö påverkar sjukdomsutvecklingen. Noggrant avelsarbete har dock minskat förekomsten inom vissa raser i Sverige.

 

FCP innebär att processus coronoideus, ett benutskott på underarmsbenet ulna, lossnar. Orsaken till FCP är inte helt fastställd men sägs bl.a. bero på en inkongruens i leden, d.v.s. att benen och lederna inte passar helt perfekt ihop under tillväxtförloppet. En allmänt accepterad teori är att ulna växer snabbare än radius och att det därmed blir en ”trappstegsbildning” i leden. Detta medför en ökad belastning på processus coronoideus som därför frakturerar (lossnar).

 

Sjukdomen drabbar oftast stora, växande hundar, däribland Rottweiler, Labrador Retriever, New Foundland och Golden Retriever. Symtom är frambenshälta på en ung hund och upptäcks oftast mellan 5-7 månaders ålder. Hältan blir ofta värre efter motion och hunden kan vara seg och stel att få igång. Många äldre hundar kan dock få problem med artros i en led p.g.a. en FCP i yngre ålder.

 

Diagnosen kan ibland vara svår att ställa enbart med röntgen och då kan man ta hjälp av andra diagnostiska verktyg såsom artroskopi, CT eller MR. För en god prognos är det viktigt att problemet upptäcks och åtgärdas så tidigt som möjligt.

 

Behandling av FCP består oftast i kirurgiskt ingrepp som kompletteras med medicinsk behandling. Flera kirurgiska tekniker är beskrivna och behandlingen är olika beroende på skadans utseende och omfattning. Om det finns lösa benfragment i leden plockas dessa bort med hjälp av artroskopi. Om orsaken till problemen beror på att ulna är för kort, kan detta ben sågas av och förlängas för att minska trycket på processus coronoideus.

 

Prognosen är beroende av broskskadans omfattning. Vid stora broskskador finns det en ökad risk för att en osteoartrit (ledinflammation) utvecklas. Rehabilitering är viktigt för bästa resultat och ibland kan även smärtlindring i form av anti-inflammatorisk medicin behövas.

UAP innebär att processus anconeus på underarmsbenet ulna inte sitter ordentligt fast på resten av benet på grund av en ofullständig benfusion. Man vet idag inte med säkerhet vad detta beror på men en teori är att det under tillväxten är en ojämn tillväxt mellan radius och ulna som resulterar i ett ökat tryck på processus anconeus.

 

Kliniska symtom kan vara lätt till måttlig hälta som ofta förvärras av motion, muskelbortfall och smärta. Diagnosen kan oftast ställas med hjälp av röntgen men andra hjälpmedel kan ibland behövas. Tidigare har man plockat bort den lösa processus anconeus men numera utför man ofta en ulna osteotomi, där man sågar av ulna och gör denna längre. Detta kan kombineras med att man sätter fast processus anconeus till ulna med en skruv. Trots kirurgisk behandling finns risk för att en osteoartrit utvecklas i leden. En tidig behandling, helst innan nio månaders ålder, leder ofta till en mycket bättre prognos.

 

 

Höftledsdysplasi

Höftleden består av lårbenshuvudet (caput femoris) och höftledsgropen (acetabulum). I normala fall passar lårbenshuvudet bra in i höftledsgropen, vilket ger stabilitet och styrka till leden och bakbenen. Vid sjukdomstillståndet höftledsdysplasi (HD) är lårbenshuvudet och höftledsgropen förändrade, vilket medför försämrad stabilitet och ledslapphet. Detta leder i sin tur till en kronisk inflammationsprocess i leden, s.k. artros. HD är en smärtsam sjukdom och leder i många fall till kroniska smärtor som förvärras med åldern.

 

Orsaken till HD är idag inte helt klarlagd men man misstänker att det rör sig om en multifaktoriell sjukdom där både genetik och miljö spelar roll. Sjukdomen är vanligast förekommande på mellanstora till stora raser, däribland Sankt Bernhard, New Foundland, Labrador Retriever, Mastiff, Schäfer, Golden Retriever, Boxer, Rottweiler med flera. Hos katter är rasen Maine Coon överrepresenterad.

 

Kliniska symtom på HD kan variera från inga till mycket kraftiga symtom. Ju äldre hunden blir desto mer sannolikt är det att ledinstabiliteten leder till artrosförändringar och därmed smärta. Vanliga tecken är bakbenshälta, bakbenssvaghet, kaninhopp (båda bakben rör sig framåt samtidigt) vid löpning, smärta, stelhet, motvilja att hoppa eller gå i trappor samt muskelsvinn över höfter och bakbensmuskulatur.

 

Diagnosen HD ställs med hjälp av kliniska symtom och röntgenbilder. Veterinären tittar på hur hunden rör sig och känner över hundens leder. Hunden visar vanligtvis smärta vid böjning och sträckning av höftlederna och en viss grad av muskelatrofi kan ofta skönjas. Röntgenbilder bör tas när djuret är sederat (fått lugnande medel) för att få bästa möjliga kvalitet och positionering. På röntgen ses olika grader av subluxation av lårbenshuvudet, höftledsgropen är ofta grundare än normalt och ofta ses benpålagringar runt leden (artros).

 

Behandling mot HD kan vara medicinsk eller kirurgisk. Den medicinska behandlingen består i att undvika överdriven belastning på leden, t.ex. att banta en överviktig hund och undvika hopp och annan ledansträngande motion. Det är också viktigt att bygga upp muskulaturen omkring leden så att musklerna tar över en stor del av belastningen på höftleden. Smärtstillande anti-inflammatoriska mediciner kan behövas under perioder och hos vissa svårt drabbade individer livet ut. Olika typer av fodertillskott såsom glukosaminer, essentiella fettsyror och speciella ”ledfoder” finns också att tillgå som komplement.

 

Om man väljer att åtgärda HD kirurgiskt finns olika operationstekniker att tillgå. Vilken man väljer är beroende av bl. a. kirurg och sjukdomsbild. Tekniker som används är bl. a. trippel pelvis osteotomi, caputresektion och höftledsbyte med artificiellt höftimplantat. Det förstnämda är endast ett alternativ på en ung och aktiv hund där inga artrosförändringar visat sig ännu. Metoden går ut på att rotera ner och flytta ut acetabulum för att få bättre täckning av lårbenshuvudet. Caputresektion innebär att man kapar av lårbenshuvudet och lårbenshalsen. Därmed tar man bort den smärtande leden.

 

Logga Lunds Djursjukhus

LUNDS DJURSJUKHUS AB

Porfyrvägen 6, Box 128

Gastelyckan

221 00 Lund

 

info@lundsdjursjukhus.se